”Arkitektur” 2018

Nere på ögats botten

Nere på ögats botten
vandrar en rödlöksflamma över heden

Nere på ögats botten
växer synernas väv till en  flygande matta över granskogen

Uppe på ögats vind
Fågel Fenix teckning på vingarna
som bär upp takbjälkarna

Över ögats tak rastrerar regnet marmorhimlen som bett barnen om en bön

Nere på ögats botten blandas den där färgen du sökte drömma fram inatt, och som icke finns
bara i ögats insjövatten svallar in mot ögats sand

Nere i ögats grotta en käft
med ett okänt ord att sova i
GULT

Och därnere på ögats insjö-is en bandyboll i cirklar och
slalom, alldeles på egen hand utan klubba eller hjälm

Den röda bollens väg är farbror doktorns oläsliga handstil på receptet

På ögats ö vilar en sommar i ormbunkars skugga
i ögonvrån Vivaldis femte årstid i hans rödhåriga vind

Under, under, under ögats botten
går en ängel genom stenen

Uppe vid ögats underbara moln, är vi vind
Mellan oss är köttet, och vi, vi betraktare är vind

Varje öga är en tår, med synen smetad över hela spända duken
Du slickar gryningsljuset genom persiennerna
Endast huden vänder baksida till framsida
Den blixten är en ristad runa på Rökstenen står
på ögonbottens kyrkogård

Under en ek sitter du i lövskuggornas flimrande karta
på ögats midsommaräng

Efter blixten du ej hann undvika
stygn av björntråd på hornhinnan
långfil i mungipan

På ögats västervägg
har vind dragit över den ännu ej torra
färgen på Magnussons målning

Johan Nordbäck  poet